Vattnet i jord och skog – då, nu och i framtiden

1800-talets snabba befolkningsökning innebar att mer odlingsmark behövdes för landets livsmedelsförsörjning. Genom att torrlägga marker som ofta svämmade över, genom sjösänkningar och genom nyodling kunde jordbruksarealen i Sverige öka från 1,5 till 3,5 miljoner hektar under perioden 1800-1950. Staten stimulerade verksamheten genom att anställa förrättningsmän för planläggning av torrläggningsföretag och genom att ställa medel till förfogande i form av lån och bidrag. Lantbruksakademien delade ut belöningar för torrläggningsföretag, sjösänkningar och mossodlingar. Sedan mitten på 1800-talet har dessutom totalt ca 1,3 miljoner hektar dikats i syfte att producera skog.

Seminariet avser att i detta historiska perspektiv ta upp både kvalitativa och kvantitativa frågor om vattenhanteringen i jord och skog. Vilka behov av vattenreglering finns idag i skogsbruket och i livsmedelsproduktionen? Hur ser den framtida vattensituationen ut? Vilka förändringar i synen på vattnets hantering kommer ”Utredningen om vattenverksamheter” att leda till? Hur kommer Miljömålsberedningens strategi för en sammanhållen och hållbar vattenpolitik att se ut? Vad kan jord- och skogsbruk göra för att ytterligare minska belastningen på våra vatten?