Med början under 1700-talet kom det skånska landskapet att genomgå en stor omvandling. I samband med denna förändring tillkom ett nytt landskapselement – allén. Ömse sidor om vägen beskriver, analyserar och diskuterar alléerna i de skånska godsens, städernas och byarnas landskap. Flera olika frågeställningar behandlas: Varför började man plantera alléer utmed vägarna? När och var har alléerna planterats? Vilka trädslag har man använt? En historisk begreppsanalys av ordet allé och dess utveckling ger en vidare bild till dess användning genom tiden och hur man har sett på allén.
En viktig aspekt i sammanhanget är synen på landskapet genom tiden vilket i hög grad även har påverkat synen på allén. Författaren visar att för att förstå allén som företeelse måste landskapet förstås, eftersom allén är underordnad vad som sker i landskapet. Allén tydliggör andra strukturer och förstärker samband. Allén är alltså resultatet av såväl en praktisk funktion och som ett estetiskt ideal.
Patrik Olsson har genomgått forskarutbildningen vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds Universitet och varit knuten till Nordiska museets forskarskola. Ömse sidor om vägen – Allén och landskapet i Skåne 1700–1900 är hans doktorsavhandling.
Patrik Olsson. 307 sidor, ill. i färg.
Till notis i ATL.
Rapport från konferensen Landskapsforum 2017, som hade temat Landskapsperspektiv i fysisk planering.
Med hänsyn till å ena sidan en ökande världsbefolknings krav på mer och bättre kost och å andra sidan behovet av att använda åkerbruket för produktion av andra resurser än mat – till exempel energi, olika för industriellt ändamål avsedda produkter, rekreation osv. – kan en akut brist på odlingsmark uppstå. Det finns utomordentligt goda skäl att fundera över hur vi egentligen ser på jordbruksjord, en ändlig resurs.
KSLA:s teknikkommitté rapporterar om sitt arbete som har handlat om framtidens teknik i jord- och skogsbruk och om behovet av rådgivning och kompetensförsörjning på teknikområdet.
Reformeringen och tillämpningen av EUs nya jordbrukspolitik innebär starkt förändrade villkor för jordbruket. De senaste resultaten från WTO-förhandlingarna bidrar ytterligare till att förstärka den bilden.
