1800-talets snabba befolkningsökning innebar att mer odlingsmark behövdes för landets livsmedelsförsörjning. Genom att torrlägga marker som ofta svämmade över, genom sjösänkningar och genom nyodling kunde jordbruksarealen i Sverige öka från 1,5 till 3,5 miljoner hektar under perioden 1800-1950. Staten stimulerade verksamheten genom att anställa förrättningsmän för planläggning av torrläggningsföretag och genom att ställa medel till förfogande i form av lån och bidrag. Lantbruksakademien delade ut belöningar för torrläggningsföretag, sjösänkningar och mossodlingar. Sedan mitten på 1800-talet har dessutom totalt ca 1,3 miljoner hektar dikats i syfte att producera skog.
Seminariet avser att i detta historiska perspektiv ta upp både kvalitativa och kvantitativa frågor om vattenhanteringen i jord och skog. Vilka behov av vattenreglering finns idag i skogsbruket och i livsmedelsproduktionen? Hur ser den framtida vattensituationen ut? Vilka förändringar i synen på vattnets hantering kommer ”Utredningen om vattenverksamheter” att leda till? Hur kommer Miljömålsberedningens strategi för en sammanhållen och hållbar vattenpolitik att se ut? Vad kan jord- och skogsbruk göra för att ytterligare minska belastningen på våra vatten?
Flera guidade turer, spännande föreläsningar och som avslutning öppet hus på Enaforsholm…
Med anledning av FN:s toppmöte om livsmedelssystem, Food Systems Summit 2021 (FSS)…
We welcome our new fellows in this webinar. Each new fellow will…
Om förädling av skogsträd och lantbruksväxter för bättre anpassning till förändrat klimat