KSLA:s yttrande över översynen av Svenska artprojektet

Inledningsvis: KSLA anser att Svenska artprojektet är av mycket stor betydelse för de areella näringarna och natur- och miljövården, samt för förståelsen av ekosystemen och de ekosystemtjänster som samhället är helt beroende av. KSLA finner det därför värdefullt att Landsbygds-departementet låtit utföra en översyn av projektet vad gäller genomförande, mål, resurser och kunskapsspridning. Akademien vill dock notera de brister som vidlåder utredningen när det gäller information till och samråd med berörda intressenter samt påpeka att betänkandet saknar närmare motivering av förslagen och analys av deras konsekvenser.

Här följer en sammanfattning av KSLA:s viktigaste synpunkter. Yttrandet i sin helhet kan laddas ned till höger.

• Arbetet i Svenska artprojektet är fundamentalt inom KSLA:s verksamhetsfält och bör bevaras med nuvarande omfattning, inriktning och resurser. Eftersom ingen uppskrivning av anslaget skett sedan år 2005 borde anslagen snarare öka än minska.
• KSLA delar utredningens förslag att regeringen bör ge ett mer preciserat och formellt uppdrag till Artprojektet.
• KSLA finner inte några hållbara skäl till att ändra den nuvarande organisationen med ArtDatabanken som huvudman. Projektet bör även i fortsättningen genomföras under ledning av ArtDatabanken och i nära samverkan med Naturhistoriska riksmuseet och övriga intressenter.
• Museistödet är i sin helhet en förutsättning för museernas medverkan och Artprojektets forskningsdel. Projektets vetenskapliga nytta och värde kan inte uppnås om museistödet utgår eller begränsas.
• En fortsatt forskningsdel på nuvarande nivå bedöms kunna ge en rimligt heltäckande, om än inte fullständig, bild av mångfalden av flercelliga arter inom en 15–20-årsperiod.
• Ambitionsnivån kan inte styras från ett ”nyttoperspektiv”.
• KSLA delar inte uppfattningen att bokutgivningen av Nationalnyckeln ska upphöra. En nedläggning skulle skada Sveriges ledande position i artskyddsarbetet. Arbetet och resultaten bör redovisas såväl i bokform som digitalt, för att målet med kunskapsspridning ska uppnås. Bokutgivningen och en digital upplaga är kompletterande, inte konkurrerande, kommunikationsformer. Båda behövs för en samlad, taxonomiskt baserad, kunskapsspridning med såväl kända som nya arter. Det populärvetenskapliga materialet bör dessutom göras tillgängligt för andra, icke-kommersiella aktörer för att förbättra kunskapsspridningen och tillgängligheten.
• Samarbete med Artsdatabanken i Norge kan fördjupas om det ger samordningsvinster, men inte som en tvingande verksamhet.