SOLMED nr 17 Lövtäkt och Stubbskottsbruk Del 2

Människans förändring av landskapet – boskapsskötsel och åkerbruk med hjälp av skog

Som en röd tråd i boken går bruket att utfodra djur med löv, både direkt i markerna och genom hopsamling för senare användning. Man ser vilken betydelse detta har haft genom årtusendena och ända in i vår tid, och man förstår att lövfodringen i sin tur har varit viktig för folkförsörjningen eftersom mera boskap har kunnat hållas, vilket har bidragit både till överlevnad och till ett växande välstånd. Man får klart för sig att åkerbruket och kreaturshållningen i äldre tid på sitt sätt innebar ett mer komplicerat nyttjande av naturen än det jordbruk och vallsystem, som vi i dag känner.

Jordbruk och boskapsskötsel har bl a utvecklats genom att skogen har använts som en resurs, och förändringarna i landskapet bär en tydlig prägel av detta nyttjande. Det är glädjande att myndigheter, forskare av olika slag och många som är verksamma inom de areella näringarna nu har kommit till insikt om betydelsen av att arbeta för balansen mellan att bevara och samtidigt nyttja det skogs- och odlingslandskap som våra förfäder har skapat.

Det som för en lekman kan synas vara ett starkt begränsat ämnesområde har i boken visat sig ha många infallsvinklar och intressenter. Författarna kommer från nästan hela Norden, och bland dem finns både humanister och naturvetare, vilket ger en intressant helhetsbild. Arbetet är upplagt i omvänd tidsordning, men artiklarna utgör tillsammans ett slags historik över människans förändring av landskapet genom att lövskog och buskar har nyttjats i boskapsskötsel och åkerbruk. Det har blivit en mångfasetterad exposé över vad användningen av löv har betytt för de areella näringarna genom olika århundraden i de nordiska länderna, inklusive en europeisk översikt och lokala svenska skildringar. Skogsutnyttjande under mellanstenåldern och hackerör under bronsåldern behandlas, och lövets roll kan följas ända fram till moderna studier av dess näringsvärde.