Yttrande över förslag till EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

KSLA har avgett sitt yttrande över förslag till EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (KOM 2011-425) och om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter (KOM 2011-416).

Till underlaget.

Som inledande synpunkter och grundläggande principer anför akademien följande (hämta hela remissvaret här till höger):

KSLA delar kommissionens slutsatser att problemen med den gemensamma fiskeripolitiken har varit omfattande och att det krävs genomgripande förändringar för att uppnå hållbara fiskbestånd och ett hållbart fiske i havsområden både inom och utanför EU. KSLA menar vidare att kommissionen och medlemsstaternas åtagande att uppnå maximal hållbar avkastning (MSY) för utfiskade bestånd senast 2015 är en hög ambition. Ett efterlevande av detta åtagande skulle innebära en avsevärd förbättring för ekosystemen i havet.

Det övergripande målet för EU:s gemensamma fiskeripolitik är ett fiske som bedrivs så effektivt som möjligt. Det leder till att nationerna och fiskeflottan har en ”fiskeplikt”. Fisken blir de facto en resurs först när den är föremål för ett fiske. EU-kommissionens konsekvensanalys visar att den ekonomiska och sociala hållbarheten kommer att vara fortsatt begränsad om det inte sker förbättringar av fiskbeståndens status. KSLA menar att det nu krävs en annan syn på fisken och övriga resurser i havens ekosystem. De ekosystemtjänster som genereras ur fungerande ekosystem med hållbara fiskbestånd måste på sikt få större betydelse, liksom andra ekonomiska värden som kan nyttjas förutom fisk som proteinkälla.

KSLA vill här poängtera att risken med MSY är att det bygger på principen om ett högavkastande enartsfiske. Därför är det extra viktigt med det tydliga åtagandet att enligt Art. 2.2 återställa och upprätthålla populationer av målarter över nivåer som ger maximal hållbar avkastning (MSY) senast 2015. KSLA anser att detta åtagande bör gälla för alla bestånd som fiskas av den europeiska flottan, oavsett vattenområde.

Det finns även andra principer (maximum economical yield (MEY), längdoptimerad förvaltning m.fl.) som tar större hänsyn till ekosystemens funktion och andra drivkrafter än maximal effektivitet. Sådana kan exempelvis vara fisketurism, småskaligt kustfiske och produktion av ekosystemtjänster. Detta framgår inte minst av den analys som Fiskeriverket genomfört och presenterat i framsynen Fiske 2020. Här presenteras längdoptimerad förvaltning som modell för fiskeriförvaltningen. En tillämpning av denna skulle långsiktigt ge välmående fiskbestånd samtidigt som avkastningen från fisket och därmed lönsamheten i fiskerinäringen skulle kunna öka. Den grundläggande definitionen av hållbart fiske har stor betydelse för tillämpningen av förordningen i den gemensamma fiskeripolitiken samt i marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter. KSLA anser att principen om maximal hållbar avkastning (MSY) inte är tillräcklig för förvaltandet av fiskbestånden. Mot bakgrund av att de flesta kommersiella fiskbestånd är alltför hårt utnyttjade är kommissionens förslag emellertid ett stort steg i rätt riktning. KSLA menar dock att ambitionsnivån på sikt väsentligt måste höjas så att förvaltningen leder till en tydlig förbättring av ekosystemets balans vilket i sin tur leder till fler och mer hållbara bestånd. MSY är i det avseendet ett alltför ensidigt verktyg. KSLA vill därmed även framhålla vikten av förslaget att etablera långsiktiga och fleråriga väl utarbetade förvaltningsplaner då sådana hör till de viktigaste verktygen för att uppnå uthållighet. Mandat, tidsramar och riktlinjer för att utarbeta långsiktiga planer måste dock tydliggöras.

Basen för att införa en mer ekosystembaserad ansats i fiskeriförvaltningen är att medlemsstaternas insamling av biologiska, tekniska, miljörelaterade och socioekonomiska data ska tydliggöras. Detta medför att regleringen av datakrav för fiskeriförvaltningen ska ha bindande krav med tydlig sanktionsrätt.