På väg in i biologins tidsålder

Det är sagt tidigare men jag säger det igen: det som ligger framför oss är biologins tidsålder – ökade kunskaper om livet självt, om människan och om våra möjligheter att odla vår föda, vårt skydd (kläder och bostäder) och vårt värme- och kylbehov.

Människan är antagligen den enda varelse som kan överskrida ”naturens gränser” och därmed riskera sin egen framtid. Det är allvarligt och det är uppfordrande. Vi talar om ”the planetary boundaries” alltså: klimat, ozon, landdegradering, färskvatten, biodiversitet, havsförsurning, kväve- och fosfor läckage, aerosolspridning och kemisk förorening.

Människan är antagligen den enda varelse som i förväg kan bedöma, ibland också mäta, ”naturens gränser” och därmed få ett underlag för att hejda sig. Ett lyckat exempel är freonförbudet från 1989, som kom sig av att ozonhålet växte snabbt, cancerrisken ökade och det stod klart att människan var orsaken.

Människan är antagligen den enda varelse som kan förändra livsbetingelserna genom att justera ”naturens gränser”. Informationsteknologi, bioteknologi, nanoteknologi och flera andra discipliner kan flytta gränserna några hitåt andra bortåt.

Vår akademi är i högsta grad inblandad i de här resonemangen, såväl i att vakta ”naturens gränser” mot överträdelser, som när det gäller att definiera gränserna och helst vidga våra livsbetingelser.

I den fortsatta diskussionen om the ”planetary boundaries” är det viktigt att hävda vetenskap och att jaga skrönor och vidskepelse. Politikeruttrycket ”man måste ta människornas oro på allvar” kan hanteras på två vis. Man kan rätta in sig efter opinionen, eller så kan man med goda metoder analysera läget, beforska det som är oklart, ställa samman hot och möjligheter – och sedan möta ”de oroliga”.

Vi Kungliga Akademier har var och en, men än mer tillsammans, angelägna uppgifter framför oss. IT-samhället innebär fantastiska möjligheter till utveckling, samtidigt som vi vet att cyber är full av pseudovetenskap och konspirationsteorier.