Modeller – bra för diskussion, sämre för beslut

Den 11 mars höll KSLA ett seminarium som triggats av klimatdiskussionen – ”Länge leve isbjörnen”. I inbjudan stod så här: ”Med hjälp av simuleringsmodeller skapas olika framtidsscenarier.”

Modeller i pluralis alltså.

Det är mycket viktigt att våra resonemang guidas av olika modeller, med olika ingångar och framförallt gjorda på olika ställen. Modeller är fantastiska redskap för diskussioner, men kan vara rent fatala för beslut. Modeller måste matchas mot erfarenheter. Och planer B och planer C bör finnas till hands.

Våra väderprognoser för ett par dagar framåt bygger på mycket sofistikerade modeller som slår in till 90 %. Men om du hör att de ska vara fortsatt solsken och +20 grader på fjället och du ger dig övermodigt ut i kortbyxor och T-shirt – då är du dumdristig. Blir det hård blåst och snöglopp ligger du risigt till.

Själv satt jag som sågverksrepresentant i 1990 års skogsutredning där modellbyggare med sofistikerade laboratorier och dåtidens smartaste datorer försökte förklara för utredningen varför den sydsvenska skogen skulle dö i augusti, eller möjligen i september 1998 – man var lite osäker – därför att de viktigaste baskatjonerna då skulle vara slut i marken. Det gav bra diskussioner. Men tänk om vi hade trott på modellen och kapat ner skogen medan den ännu levde och hade ett ekonomiskt värde, eller storgödslat med det som skulle komma att fattas! Markbiomet var och är fortfarande ganska okänt. Vi vet betydligt mer om de fantastiskt vackra men inte nödvändiga pilgrimsfalkarna än om de kolossalt viktiga mikrober som bryter ner biologiskt material och möjliggör växandet på åker och i skog.

Seminariedagen i mars gav oss många nya begrepp och insikter i en modellvärld vi visste lite om och som är viktiga för diskussionen framåt. Något av det farligaste som kan hända i den pågående klimatdiskussionen är att vi alla blir överens och med en mun säger ”Så här är det. Punkt!”