”You get what you negotiate for”

I augusti i fjol anordnade vi tillsammans med Bertebospristagaren år 2009, Joachim von Braun, en tvådagarskonferens i Falkenberg: ”Food security and the futures of farms, 2020 and toward 2050.” Den handlade om jordbruksutvecklingen i Kina, Indien, Brasilien, Ryssland och Afrika.

I Afrika är stor del av jordarna näringsmässigt mycket utpinade. I genomsnitt lägger man på bara 1/20 av den mängd gödsel per hektar som vi gör. En vanlig uppfattning bland västerlandets miljöorganisationer är att vit gödsel i form av kväve, fosfor och kalium ska bannlysas till förmån för dynga och kompost. Det är mycket tveksamt recept för Afrikas bönder. Alla typer av gödsel ska naturligtvis användas, vare sig de är bruna, gröna eller vita. Markernas behov och tillgänglighet och pris på gödsel ska förstås avgöra, inte dogmatism. Då får vi en brun/grön/vit mix som kan se lite olika ut. En zimbabwisk bonde som jag träffade 2001 på hans gård kommenterade den här diskussionen på ett suveränt vis: ”Cows eating weak grass, drop weak dung”.

Andra tydliga budskap från konferensen var att vettiga krediter även för småskaliga jordbrukare är mycket angeläget och en tydlig uppgift för banker och stater, liksom hållbara regler för äganderätten till mark och gröda. Och helt övergripande viktigt är förstås småböndernas organisering. George Rikone , bonden i Zimbabwe med korna och gräset, sa så här: ”One by one we are no one, but organized we will be someone. You never get what you deserve; you get what you negotiate for.