Peter Hernquist (1726–1808), det svenska veterinärväsendets grundare, sändes i unga år genom förmedling av preses för Collegium Medicum, arkiatern Abraham Bäck, till veterinärhögskolan i Lyon för studier. Hernquist och Bäck upprätthöll en regelbunden brevväxling ända till 1792. Bäcks brev förstördes sannolikt vid en brand i Veterinärinrättningens huvudbyggnad 1802, men Hernquists brev finns kvar. Brevsamlingen är en av de viktigaste källorna rörande vår tidiga veterinärhistoria.
Bakom denna skrift står akademiledamoten VMD h c Ivar Dyrendahl, tidigare chef för Veterinärhistoriska museet i Skara och en centralgestalt i svensk veterinärhistorisk forskning.
Bibliografisk förteckning uppgjord av Per Magnus Hebbe
Jag tror att alla har kommit i kontakt med den här typen av frågor och befunnit sig i beslutssituationer då det har varit brist på kunskap.Det kanske också är så att vi lika ofta har befunnits oss i en situation där vi har trott att vi har mer kunskap än vad vi i själva verket har.
”Vi tror att en ökad variation i skogen är bra – och att vägen dit går via engagerade skogsägare som vet vad de vill”. Det är huvudbudskapet i det arbete som KSLA:s skogsskötselkommitté presenterar i denna skrift. En skogsägare kan göra stor skillnad i skogen men det tar lång tid innan det får riktigt genomslag.
