Referat från ett seminarium arrangerat 26 april 2007.
Skogsindustrin ”tiltar” söderut – men har fortfarande trygg bas i norr.
Visst kan det se tufft ut för svensk skogsnäring. Skogsplantager på södra halvklotet kan ge tio gånger mer virke per hektar och år än en svensk medelskog. Skogsindustrins vedkostnader i Brasilien är i dag kanske hälften mot de i Sverige. Ser man på industrins investeringsplaner ser det ännu tuffare ut. Nästan alla nya pappersbruk ska byggas i Asien, där marknadspotentialen finns. Och nästan alla nya massabruk i Latinamerika, som har gott om lämpliga marker för skogsplantager. Men det finns naturligtvis också problem med plantager, vilket framkom vid presentationerna och, kanske framförallt, i den avslutande diskussionen. Stora industri- och plantageinvesteringar i nya och obekanta sociala, ekonomiska och ekologiska miljöer är alltid riskfyllda projekt. Mycket kan gå snett, vilket det har gjort i bl.a. Indonesien. Industriprojekt i demokratiska länder som integrerar miljö- och sociala hänsyn i sin planering och verksamhet har betydligt bättre förutsättningar. Men svensk skogsindustri behöver inte darra av skräck. Vi har moderna välpositionerade industrier som kommer att klara sig bra. Ja, så kan man sammanfatta seminariet, som KSLA och IVA gemensamt arrangerade den 26 april 2007.
Äganderätten är väl något som man alltid hållit på, från det att man försvarade sin stenyxa. Men nu gäller det mark och areella näringar och då har tydligen inte äganderätten alltid varit så självklar.
Bland annat om skogen och Agenda 2030, viltförvaltningsexkursion och markanvändning – en avgörande faktor för klimatet.
Skogen har en viktig roll som koldioxidsänka men också en annan, sannolikt mer betydelsefull roll som utgångsmaterial för förnyelsebar och koldioxidneutral energi eller för att ersätta energiintensiva material som stål och betong.
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens verksamhetsberättelse för år 2017.
