Är det forskningens fel – eller förtjänst?

Endast för akademiledamöter och särskilt inbjudna
Se inspelning från sammankomsten!

Är det forskningens fel – eller förtjänst?

Är det forskningens fel att svenska bönder inte kan konkurrera med den billiga importen? Och blir det forskningens förtjänst om de lyckas göra det?

Jordbrukets 10 000 åriga historia är kantad av resurskriser – och varje gång har vi kommit över dem med hjälp av ny kunskap. Själva uppfinningen – att odla jorden istället för att jaga djuren – är sprungen ur en resurskris. Och när svedjorna inte kunde föda sina svedjare uppfann vi ängen som åkerns moder. Sen kom skiftesjordbruket, nya växtföljder, chilesalpetern, konstgödseln och den vetenskapliga växtförädlingen. När arbetskraften försvann till industrin kom maskinerna och de kemiska bekämpningsmedlen. Trots att vi hela tiden har krävt mer och mer av både kvantitet och kvalitet från bönder, jord och djur har den tid vi behöver arbeta för maten bara blivit kortare och kortare och inkomsterna för lantbruket har någorlunda hängt med samhället i övrigt.

Vår tids resurskris handlar om energi, ekologi, etik, estetik – och bondens ekonomi. Receptet mot vår resurskris stavas oftast högre kostnader för djurskydd och tuffare miljökrav, dyrare produktion och högre pris på maten – med resultatet att 50 % av vad vi äter nu kommer från den billigare importen. Men varför skulle historien ta slut med oss? Kan vi lösa vår tids resurskris med ny kunskap och nya resurser? Vad skulle det betyda för importen om vi kunde producera både billigare och bättre? Vem vill sälja mat från plågade djur och läckande jordar om det finns miljösäkra jordbruk, med lyckliga djur som ger mat till lägre kostnad, och som räcker till hela Sveriges befolkning? Kan forskningen ge oss ett jordbruk som är etiskt försvarbart, ekologiskt säkert, estetiskt tilltalande, ekonomiskt för bonden och dessutom producerar mat till lägre kostnad?

Program

Moderator    Vetenskapsjournalist Peter Sylwan, KSLA