Introduktion an Annika Åhnberg: Kanske har en och annan höjt på ögonbrynet inför dagens överläggningsämne – ”barn och lantbruk i Sverige och i världen”. Varför skulle KSLA ägna sig åt barnfrågor? Min motfråga är: varför inte? Det finns en konvention om Barnets Rättigheter, antagen av FN:s general- församling 1989, ratificerad av världens alla länder utom två (USA och Somalia). Den konventionen ålägger alla oss vuxna, att ta vårt ansvar för barnen och för att deras rättigheter respekteras. Så varför skulle just KSLA vara undantaget från det ansvaret? Det finns också särskilda skäl att ta upp barns rättigheter i samband med jordbruket. Mer om detta nedan.
Eftersom jag är ordförande för Rädda Barnen i Sverige vill jag ta tillfället i akt och påminna om att Konventionen om Barnets Rättigheter faktiskt har sitt ursprung hos Rädda Barnen. Rädda Barnen bildades 1919 – efter det första världskriget – i Storbritannien. Redan 1923 antog man principer om barns rättigheter och dessa principer ligger till grund för konventionen. Man kan konstatera två saker, dels att Rädda Barnen varit en framgångsrik påverkansorganisation, som lyckats med detta och dels att påverkansarbete måste vara mycket långsiktigt. Det tog mer än sextio år att komma fram till konventionen.
Endast digitalt publicerad.
Slutrapport från KSLA:s kommitté för kompetensförsörjning inom livsmedelssystem.
This policy document for KSLA was adopted by the Academy Collegium on 1 December 2020.
Människans förändring av landskapet – boskapsskötsel och åkerbruk med hjälp av skog
Skogsfrågor i vid bemärkelse regionaliseras och globaliseras snabbt. Samtidigt står Sverige relativt illa rustat, personellt och institutionellt, att möta och dra nytta av denna internationalisering. För att komma till rätta med bristerna och bygga upp en resurs- och rekryteringsbas krävs analyser, målformuleringar, planering, strategier och åtaganden från såväl institutioner och myndigheter som företag och internationella organisationer.
