Sammanfattning av ett KSLA-seminarium den 15 oktober 2009.
Sammanfattning av ett seminarium torsdagen den 15 oktober 2009 i samarbete med SLU/MAT21, Lantmännen Food R&D, SLU/Mark och miljö, LRF.
Många metaller har viktiga funktioner i våra kroppar. De ingår i enzymsystem eller är byggstenar i cellerna. Andra metaller kan tas upp utan att ha några sådana biogena funktioner och uppträder ibland med skadliga effekter. Kadmium är ett sådant ämne och det intas i hög grad via den mat vi äter. Skadliga effekter har uppmärksammats under flera decennier i Sverige och åtgärder har genomförts för att minska tillförseln till åkermarken, som till exempel införande av krav på kadmiumfattigare fosforgödselmedel och krav på rökgasrening för att minska det industriellt genererade luftnedfallet. Tillsammans utgör dessa källor de två viktigaste tillförselposterna till åkermarken.
Vidtagna åtgärder har successivt pressat ned tillförseln till nivåer som innebär att bortförseln numera i stort sett balanserar tillförseln. Anrikningen i marken har kunnat hejdas men på en i många fall hög nivå.
Docent Jan Eriksson vid Institutionen för mark och miljö vid SLU, har på uppdrag av MAT 21 och i nära dialog med nätverket ”Kadmiumforum” nyligen tagit fram en ”Strategi för att minska kadmiumbelastningen i kedjan mark – livsmedel – människa”.
Med denna rapport som grund och mot bakgrund av de skärpta gränsvärdena, liksom den diskussion om ökad slamanvändning i jordbruket som pågår, var det angeläget att samlas för en bred diskussion om kadmium som hälsoproblem i livsmedelskedjan.
Programmet för dagen gavs en brett tvärvetenskaplig utformning från tillförsel- och upptagsprocesser till effekter på djur och människor. Diskussionen fokuserade på vad vi kan och bör göra på gården och i samhället.
Detta seminarium var ett samarbete mellan SLU/MAT 21, Lantmännen Food R&D, SLU/Mark och miljö, LRF och hölls med stöd från Stiftelsen Alfa Laval AB:s (AB Separators) fond.
Författare: Rune Andersson.
Akademien önskar Glad Sommar 2013 med ett nytt nummer av KSLA Nytt & Noterat!
Både handel och livsmedelstillverkare gör sig till uttolkare för konsumenternas behov, men görs det över konsumentens huvud? Riskerar utvecklingen att leda till minskad mångfald av producenter och därmed i förlängningen minskade valmöjligheter för konsumenten?
Äganderätten är väl något som man alltid hållit på, från det att man försvarade sin stenyxa. Men nu gäller det mark och areella näringar och då har tydligen inte äganderätten alltid varit så självklar.
