Agrarhistorien – Folke Dovring

Folke Dovring (1916–1998) var en svensk medeltidshistoriker som i mitten av 1950-talet försökte introducera idéer om hur forskningen i agrar medeltidshistoria skulle kunna förnyas och utvecklas. Han använde sig bl.a. i större utsträckning än andra av statistiska analyser. Dovring publicerade agrarhistoriska böcker och artiklar som fortfarande läses idag.


Replik: Engagemang och kunskapsutbyte i areella frågor är grunden för KSLA Mer information
Mer information

En översikt av dess uppgifter, forskningsmetoder och resultat

Ur inledningen till kap 1, Varför Agrarhistoria?

Det har funnits en tid då jordbruket var en dynamisk, utvecklingsbefrämjande kraft, som gick segrande fram mot äldre kulturer av samlare, jägare eller herdar. Den nya näringen tillät en större befolkning än de gamla, och därmed även en rikare odling och ett mer framskridet samhällsliv. Jordbrukets överhandtagande har en gång varit en av de verkligt stora omvälvningarna i människans liv, och de folk som var jord-brukskulturens bärare framom andra blev då ofta relativt hastigt överlägsna sina mer efterblivna grannar. Jordbruket gjorde forntidens Egypten och Babylonien till första ordningens politiska kraftcentra, mot vilka öknarnas nomadiska kreatursskötare all-tid framstod som endast tillfälliga medtävlare. De keltiska folken har en gång upp-fyllt västra Europa och trängt undan ligurer och andra förhistoriska folk, just i kraft av den högre numerär som jordbrukskulturen gjorde möjlig. I vårt land är det åker-bruket som gett den svenska folkstammen en absolut övervikt över lappar och kanske även andra urinvånare, så som man ännu i historisk tid kan studera processen i de norrländska landskapen. I Nordamerika och Argentina blev de vita invandrarna snabbt överlägsna en numerärt fåtalig jägarbefolkning med inget eller blott svagt utvecklat åkerbruk, medan Mexicos och Perus talrika jordbrukarfolk förblivit kärnan i sina hemländers befolkningar.

/…/