Akademien är en aktiv mötesplats för vetenskap och praktisk erfarenhet. Akademien är vidare en oberoende och granskande organisation, som till samhällets gagn ska främja ett hållbart och ekonomiskt bärkraftigt nyttjande och vård av jord, skog, växter, djur, vatten och luft. Häri inbegrips även vidareförädling av produkter och tjänster till konsumenterna samt landsbygdens frågor i vid mening. Akademien ska allsidigt belysa den gröna sektorns betydelse för hela samhällets utveckling och för vår försörjning med säkra produkter, samspelet mellan natur och människa samt betona den gröna sektorns värde för rekreation, boende, rehabilitering, sport- och fritidsaktiviteter.
Verksamhetsplanen 2005–2008, beslutad av akademikollegiet 2004, var den yttre ramen för akademiens arbete under 2005. Nio ordinarie akademisammankomster och mer än 40 konferenser och seminarier har genomförts. Ett antal rapporter har publicerats i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift (KSLAT) samt i serien Skogs- och Lantbrukshistoriska Meddelanden (SOLMED). Därtill har ytterligare ett antal fristående rapporter sammanställts och getts ut från akademiens olika projekt. Femton kommittéer och ett antal andra grupper har varit verksamma. Allt detta och annan verksamhet inom akademien, såsom utdelning av priser, belöningar och stipendier, biblioteksverksamhet med mera, redovisas längre fram i denna verksamhetsberättelse.
KSLAT nr 4-2006 i tryck är tyvärr slut.
…
Akademikollegiet beslutade hösten 2004 om en Verksamhetsplan 2005–2008. Utgångspunkten för denna var akademiens första Verksamhetsplan 2001–2004 samt aktuella förändringar och utvecklingstendenser. I den nya verksamhetsplanen fastställs de kännetecken som ska karaktärisera all – såväl ledamöters som anställdas – verksamhet inom akademien.
År 1780 höll Bengt Bergius ett märkligt tal som preses i Vetenskapsakademien. Tal om läckerheter har därefter haft ett särskilt anseende som ett kraftprov i lärdomshistoriska och gastronomiska kretsar.
Janne Fogelgren var en av de experter som diskuterade återuppbyggnaden efter tsunamikatastrofen vid KSLAs sammankomst. Panelen var överens om att det finns en betydande risk att man bygger in gamla brister och gamla miljöproblem i de nya samhällen som nu börjar ta form i de flodvågsdrabbade kustområdena. Diskussionen kretsade kring vad som kan och bör göras för att återuppbyggnaden ska bli miljömässigt hållbar.
