Ädellövskogen är en omistlig del av Sveriges natur. Den är en självklar och attraktiv del i det sydsvenska landskapet, viktig för rekreation och nödvändig för den biologiska mångfalden. Virkesproduktionsvärdet i ädellövskog är dock för närvarande relativt lågt, framförallt beroende på höga anläggningskostnader och långa omloppstider. Detta har fått till följd att intresset för nyanläggning av ädellövskog är begränsat, trots att man på sikt kan få ett mycket värdefullt virke och att ädellövskog klarar vinterstormar och inte drabbas av rotröta.
På senare år har även naturvårdens anspråk på ädellövskogen oroat många skogsägare. KSLA och Ädellövskogsprogrammet vid SLU har belyst ädellövskogens roll i det sydsvenska landskapet i ett brett perspektiv med dels en konferens på KSLA i Stockholm den 14 november 2005 och dels en exkursion på Skabersjö och Torup gods i Skåne den 18 maj 2006. Viktiga frågor som diskuterades var om ädellövskogen har potential att bli mer konkurrenskraftig ekonomiskt, hur naturvårdsåtgärderna kan bli effektivare och överföring av barrskog till ädellövskog. Konferensen och exkursionen lockade cirka 100 respektive 80 deltagare. Denna konferensrapport innehåller korta sammanfattningar från åtta av de totalt tio föredragen.
Sammanfattning av föredrag och diskussioner vid Ekologiskt Forum den 28 november 2003 under seminariet ”Ekologisk produktion med miljönytta”
KSLA:s inspel till forskningspropositionen • Jordbrukets klimatanpassning – stafettpinnen har gått vidare • Markberedning och hållbar skogsföryngring • Georg och Greta Borgströms pris • Borgströms arealer spökar än • Minska din klimatpåverkan med Climate Climber • Och mer!
För att kunna föra meningsfulla samtal om skogens nyttjande och hållbara förvaltning är det viktigt att deltagande parter lägger samma betydelse i olika begrepp. Definitioner ändrar innebörder i tid och rum, vilket understryker betydelsen av att regelbundet hitta ett gemensamt språk. Denna skrift är ett första steg att strukturera dialogen om skogens framtida förvaltning.
Rapporten ”Man ser inte skogen för alla träden”, visar skogsnäringens viktiga men bortglömda bidrag till försörjningsberedskapen.
