Insikten om kemins betydelse för jordbruket ledde vid mitten av 1800-talet till den moderna agrikulturkemins genombrott. Denna kom att få stor betydelse för det praktiska jordbruket och folkförsörjningen. Snart nog framstod också andra infallsvinklar som lika viktiga och växtfysiologin steg fram som en egen vetenskap. Resultatet blev att såväl jorden och vattnet som växterna började studeras i förhållande till en speciell miljö, något som under vår tid bl a lett fram till den ekologiska vetenskapssynen.
Denna bok handlar om agrikulturkemins framväxt i Sverige och dess påverkan på det svenska jordbruket och vetenskapssamhället. I centrum står de första professionella agrarkemisterna: Alexander Müller, som hämtades hit från Tyskland då kompetens fortfarande saknades inom vårt eget land, och efterträdarna Carl Erik Bergstrand och Lars Fredrik Nilsson. Mötet mellan det svenska jordbruket och kemin skedde vid det agrikulturkemiska laboratoriet på Lantbruksakademiens Experimentalfält i Stockholm, varifrån de vetenskapliga rönen spreds till hushållningssällskap och forskare, till försöksstationer och försöksgårdar, till lantbruksskolor och inte minst till landets jordbrukare.
Författare är Erland Mårald, idéhistoriker vid Umeå universitet, som 1997 lade fram en licentiatavhandling om agrikulturkemins framväxt, vilken ligger till grund för denna bok.
Den 27 april 2016 gjorde kommittén en exkursion till Linköpings kommun. Detta är rapporten.
…
”Vi tror att en ökad variation i skogen är bra – och att vägen dit går via engagerade skogsägare som vet vad de vill”. Det är huvudbudskapet i det arbete som KSLA:s skogsskötselkommitté presenterar i denna skrift. En skogsägare kan göra stor skillnad i skogen men det tar lång tid innan det får riktigt genomslag.
Slam som produktionsresurs i svenskt jord- och skogsbruk – workshop 2
