Varför är skogen så osynlig i den svenska kulturpolitiken? – Aktuellt från KSLA nr 1-2022

Skogen har tillsammans med malmen och järnet gjort att Sverige kunnat utvecklas till det land vi lever i idag. Mot bakgrund av denna skogens stora betydelse framstår det som märkligt att den är så osynlig i den svenska kulturpolitiken. Detta var utgångspunkten för tre rundabordssamtal på KSLA i juni med ett 50-tal deltagare från såväl departement och myndigheter som kultur- och skogssektorn.

Det finns en intressant och spännande historia att berätta – men ingen som med tillräcklig kraft kan förmedla den. På nationell nivå är det otydligt vilken eller vilka kultur­arvsinstitutioner som har ansvar för skogarnas historia. De båda lite större skogsmuseer som finns – i Siljansfors och i Lycksele – är båda kommunala/regionala angelä­genheter som drivs utan statligt stöd. De har därmed inte möjlighet att ta det nationella ansvar som idag saknas.