Det här får aldrig hända igen, tänkte många efter branden 2014. Men sommaren 2018 brann det på nytt. Hur kunde det brinna så snart och så stort igen? Och hur ska vi bli bättre på att undvika bränder? Skogsbränder var ämnet för KSLA:s sammankomst den 14 februari 2019.
Historiskt sett är det inte ovanligt att skogen brinner som den gjorde i somras men vi får gå tillbaka ett sekel eller mer för att finna jämförbara bränder. I genomsnitt brann ungefär en hundradel av skogen varje år men det var ojämnt fördelat. Vissa år brann det kanske 10 gånger så mycket, andra år betydligt mindre.
Människan har definitivt påverkat brandmönstret. Först genom att kolonisera landskapet – precis som urbefolkningar i andra länder använde man eld för att vinna nytta ur skogen. Långt senare, i slutet av 1800-talet, genom att bygga upp ett skogsbrandskydd som även utan modern utrustning var mycket effektivt, kanske för att det bodde mycket folk i inlandet på den tiden som kunde upptäcka bränder och mobiliseras för släckningen. Länge var skogsbrandförsvaret var organiserat separat från bygdebrandförsvaret.
Vid sammankomsten redogjorde också regeringens skogsbrandutredare Jan-Åke Björklund för sitt då nyligen avlämnade betänkande om 2018 års skogsbränder. Han hänvisade också till sitt tidigare betänkande om de kommunala räddningstjänsterna.
Rapport från ett webbinarium den 7 maj 2024.
Rapport från ett hybridseminarium den 20 april 2023.
Rapport 2 från den studieresa till Foodvalley i Nederländerna som KSLA:s Kommitté för livsmedelsproduktionens värdekedja gjorde i oktober 2018.
Vagn J Brøndegaard i Sudhoffs Archiv, 21 no. 55, 1971, s 22–57.
