KSLA:s Skogsskadekommitté arrangerade den 10 november en digital workshop på ämnet Skogsskötsel för skogens hälsa. Övningen, som modererades av Ola Kårén från SCA, bevistades av 39 deltagare som uttryckte stora förväntningar om inspiration, utvecklade idéer och praktiska erfarenheter.
Det som skogsskötaren klassar som skadegörare är en del av de naturliga processerna som alltid pågått i skogsekosystem. Det ”nya” är att skadegörare fått ökad uppmärksamhet genom spektakulära händelser som stormar, skogsbränder och stora granbarkborreangrepp.
Skogsskadegörare kan, liksom mycket annat, klassificeras på olika sätt.
Ett vanligt är att indela dem i biotiska och abiotiska där de biotiska är de biologiskt betingade som exempelvis törskatesvamp, rotröta eller granbarkborre, medan de abiotiska är betingade av storheter som bland andra storm, brand, snöbrott, översvämning, ras eller skred.
En helt annan uppdelning bygger på hur de uppträder eller deras dynamik.
Utbrott kan exemplifieras med granbarkborre eller skogsbränder. Utmärkande för dessa är att stora ekonomiska värden försvinner på kort tid. De brukar vara mycket attraktiva att skildra i media med efterföljande politiska insatser som vanlig bieffekt.
Andra skadegörare kan benämnas som kroniska, som exempelvis rotröta eller viltskador. Som namnet antyder är det skador som pågår för jämnan, vilket är försåtligt ur två aspekter. De är medialt fullständigt ointressanta och skogsskötarna vänjer sig vid skadebilden och underförstått är de normala och inget man kan göra något åt. Politiska åtgärder lyser i allmänhet med sin frånvaro. Det är mycket olyckligt då de på lång sikt sannolikt utgör det största hoten mot rikets skogar.
En inspelning från workshopen kan ses här.
Rapport från ett seminarium den 14 januari 2021.
Rapport från akademisammankomsten den 14 september 2023.
Juli 2023: Karta som visar utvecklingen beträffande skördetröskor 1944–2005, baserad på Jordbruksverkets statistik.
Rapport från tre rundabordssamtal i juni 2022.
