KSLA har yttrat sig angående ”En ny lag om forskningsetiska krav på och etikprövning av forskning som avser människor”

KSLA instämmer i remissens huvudpunkter, särskilt gällande vikten av att beakta skillnader mellan olika forskningsdiscipliner (naturvetenskapliga kontra samhällsvetenskaplig och humaniora) och forskningshuvudmännens ansvar att tillse utformningen av forskningsetiska riktlinjer och att uppdatera dessa.

KSLA tillstyrker förslagen men betonar samtidigt vikten av att klargöra följande:
Mycket av den samhällsvetenskapliga forskningen äger rum vid naturvetenskapliga och tekniska universitet. Förslagen innebär i praktiken att forskaren kommer att behöva göra de forskningsetiska övervägandena i samråd med sin forskningshuvudman. Det är därför viktigt att utröna hur den enskilde forskaren i större utsträckning ges behövligt stöd och att det finns stöd för samhällsvetenskapliga etiska övervägningar vid naturvetenskapliga och tekniska universitet.

KSLA efterlyser ett förtydligande av vad som kan räknas som ”en metod som syftar till att påverka försökspersonen” (sid x i promemorian).

Inom de areella näringarna är samverkansforskning en viktig forskningsform som kräver samarbete med samhälleliga aktörer och innefattar deltagande- och aktionsforskning. Det gäller också när forskning äger rum i andra länder och särskilt i det globala Syd. Vilken relation ska Sveriges egen etikprövning ha till den som eventuellt också görs av respektive lands egna etikprövningar?

Kraven på att forskningshuvudmän ska göra bedömningar av forskning som innefattar behandling av personuppgifter osv innebär ett stort organisatoriskt arbete, både i uppbyggnadsfasen och sedan i genomförandet, vilket nödgar vägledning om hur det ska gå till.

KSLA menar att det behövs ett fortsatt arbete, dels med att följa upp konsekvenserna av den nya forskningsetiklagen, dels med att genomlysa ytterligare viktiga frågor relaterade till etikprövning.