Insikten om kemins betydelse för jordbruket ledde vid mitten av 1800-talet till den moderna agrikulturkemins genombrott. Denna kom att få stor betydelse för det praktiska jordbruket och folkförsörjningen. Snart nog framstod också andra infallsvinklar som lika viktiga och växtfysiologin steg fram som en egen vetenskap. Resultatet blev att såväl jorden och vattnet som växterna började studeras i förhållande till en speciell miljö, något som under vår tid bl a lett fram till den ekologiska vetenskapssynen.
Denna bok handlar om agrikulturkemins framväxt i Sverige och dess påverkan på det svenska jordbruket och vetenskapssamhället. I centrum står de första professionella agrarkemisterna: Alexander Müller, som hämtades hit från Tyskland då kompetens fortfarande saknades inom vårt eget land, och efterträdarna Carl Erik Bergstrand och Lars Fredrik Nilsson. Mötet mellan det svenska jordbruket och kemin skedde vid det agrikulturkemiska laboratoriet på Lantbruksakademiens Experimentalfält i Stockholm, varifrån de vetenskapliga rönen spreds till hushållningssällskap och forskare, till försöksstationer och försöksgårdar, till lantbruksskolor och inte minst till landets jordbrukare.
Författare är Erland Mårald, idéhistoriker vid Umeå universitet, som 1997 lade fram en licentiatavhandling om agrikulturkemins framväxt, vilken ligger till grund för denna bok.
Sammanfattning av seminariet ”Länge leve isbjörnen!” den 11 mars 2011, med målet att redovisa aktuella forskningsinsatser som syftat till att belysa inverkan av den senaste nedisningen på överlevnad och migration av växter, djur och människor.
…
