Den 1 maj 2004 växer EU med 10 nya medlemmar, flertalet från det forna östblocket. Några är våra närmaste grannar på andra sidan Östersjön. Många är betydande jordbruksländer med stora åkerarealer och ett mycket stort antal jordbruksföretag. Företag med högst varierande storlek och produktion. I flera av de nya EU-länderna sker en snabb ekonomisk tillväxt med växande köpkraft.
Genom östutvidgningen försvinner gamla handelshinder. Jordbrukets produkter och förnödenheter liksom förädlade livsmedel kommer att söka nya marknader. Västeuropeisk produktionsteknik och företagsutveckling kommer att spridas österut men takten är svårbedömd.
KSLA:s kommitté för EU-frågor genomförde i februari 2004 en konferens som belyste det svenska jordbrukets och livsmedelssektorns ändrade förutsättningar på de nya marknaderna och med de öppna gränserna österut. Erfarenheter av redan genomförda svenska etableringar i kandidatländerna rapporterades. Konferensen inleddes med en analys av Europas ambitioner både historiska och nutida, att växa och att enas. Föredrag och diskussioner har sammanfattats av journalist Nils Lindstrand.
Endast digitalt publicerad.
År 1962 kom biologen Rachel Carson ut med boken ”Tyst vår”. I den beskrev Carson vad hon uppfattade som förödande effekter av användandet av dåtidens växtskyddsmedel. Risken fanns att insekterna utrotades och även fåglarna skulle dö – och därmed blev våren tyst. Våren har inte tystnat, men det finns fortfarande anledning att diskutera eventuella risker vid användningen av växtskyddsmedel.
With an expected world population of 9 billion people in 2050, the global need for Food, Fibre and Fuel has become a matter of high political concern. Beyond 2030 the production of “the three F’s” is expected to compete for limited land and water resources.
Sammanfattning av seminariet Vägval för den svenska skogssektorn som KSLA:s Kommitté för Internationella Skogsfrågor arrangerade hos KSLA den 26 maj 2010.
EUs vattendirektiv inbjuder till många olika diskussioner om till exempel miljömålskonflikter, principer för betalningsansvar, praktiska åtgärder och mycket annat. En av de vanligaste frågorna i anslutning till införandet av vattendirektivet, såväl från tjänstemän och praktiker som från skogs- och lantbrukare, är ”Hur gör man i andra länder?” De flesta är mer eller mindre osäkra och söker hämta goda idéer från andra länder inom EU.
