Remiss ”Mervärdesskog” – Skogsutredningen

Skogen är viktig för Sverige. Skogsbruk och skogsindustri har stor ekonomisk betydelse och ger en stor del av landsbygdens sysselsättningsunderlag. Skogen är också en väsentlig del av vår kulturella identitet och bjuder på stora naturvärden och värdefulla upplevelser. Därför ligger det ett egenvärde i den breda politiska enighet som råder i vårt land om den svenska skogsmodellen. Den bygger på ett varierat och brett ägande med hundratusentals aktörer som brukar sin skog på lite olika sätt gällande både produktion och hänsyn till miljö- och sociala värden, vilket ökar mångfalden. Detta står i tydlig kontrast till merparten av jordens länder där skogen normalt ägs – och många gånger missköts – av staten.

Övergripande synpunkter

Utredningsdirektivets ansats är att ”Skogspolitikens grunder ligger fast” vilket vi anser är klokt av flera skäl. Sverige har under de senaste årtiondena övergått från ett tydligt produktionsinriktat skogsbruk till ett skogsbruk där effektiv produktionen och miljöhänsyn balanseras. Detta har skett med en fortsatt acceptabel lönsamhet utan exv. Nordamerikas byråkratiserade och överreglerade tillståndsprövning av skogsbrukandet. Konceptet ”frihet under ansvar” och en väl fungerande dialog mellan skogsbruk, myndigheter och naturvårdsorganisationer har varit ett framgångskoncept som är ovanligt internationellt. Detta arbetssätt bör utvecklas vidare till fromma såväl för den förnybara produktionen som miljön.

Vi är vidare positiva till utredarens syn på den förnyelsebara virkesproduktionens möjligheter att bidra med materiella nyttigheter till fromma för miljön. De svenska skogarna producerar varje år uthålligt, med solens hjälp, råvara till miljövänliga energisnåla och återvinningsbara trä- och pappersprodukter samt värme och el. Denna produktion har varit och är grunden för hela den stabila svenska skogsbranschen som direkt sysselsätter ca 100 000 personer och indirekt många fler. Skogsproduktionen är bra för den svenska ekonomin, för sysselsättningen i hela Sverige men även för det svenska miljöarbetet. Odlingens idé är att koncentrera markens produktionsförmåga till eftersträvade växter – i skogsbrukets fall önskade träd – varvid övriga organismer i omedelbar närhet undertrycks. I skogslandskapet är det därför en fråga om att balansera olika intressen och utveckla såväl produktions- som naturvårdsmetoderna. Det är viktigt att detta synsätt genomsyrar det fortsatta arbetet med att utveckla skogspolitiken.  Utredningen förutskickar ökad gödsling och dikning och mer användning av främmande trädslag för att öka produktionen. Då ny tillämpning i praktiken – i och för sig inom gällande lagar – förmodas ändra balansen mellan virkesproduktion och miljöhänsyn bör konsekvenserna analyseras och värderas vid olika grad och utförande av dikning resp. omfattning av införda främmande trädslag liknande den MKB som sker vid gödsling.

Vi anser dock att utredningen inte i tillräcklig omfattning beaktar att skogspolitiken är en del av det totala politik-komplex som påverkar skogsbruket och dess förutsättningar. Andra områden som skattepolitik, miljöpolitik, energipolitik, transportpolitik m.fl. lagstiftningsområden har många gånger en väl så stor påverkan som just skogspolitiken. Därför borde det totala politik-komplexet ha  belysts mer för att på en bredare grund kunna ge förslag till ändringar i den utredda skogspolitiken.

Vi anser vidare att Skogsutredningen inte i tillräcklig omfattning har penetrerat, belyst och lagt förslag avseende den skogliga forskningen och kompetensförsörjningen. Det kan inte nog betonas att en bra forsknings- och kompetensförsörjningskapacitet har varit en viktig del i Skogssveriges förmåga att kontinuerligt, i internationell konkurrens, både hävda oss ekonomiskt och inom många områden (exv. naturvård) kunnat leda utvecklingen. Den skogliga forskningen har i alla tidigare skogspolitiska utredningar, liksom i denna, varit en betydelsefull bas att hämta kunskap från. Under senare år har det uttryckts farhågor från forskarsamhället och från svenskt skogsbruk att bl.a. den tillämpade forskningen har fått sämre möjligheter att verka. Mycket lite av denna diskussion syns tyvärr i utredningens skrivningar.

Vi konstaterar att utredningens direktiv inte innefattade utbildningsfrågorna. Kompetent personal är avgörande för att kunna leva upp till de viktiga mål som skogsnäringen getts i samhället. Det gäller att tidigt väcka ungdomars håg för skogsbranschen, alltifrån satsningar på skolskogar i grundskolan, moderna läromedel och lokal samverkan med näringen, till väl rustade naturbruksgymnasier och vidare väl utrustade universitet och högskolor. I hela utbildningssystemet behöver biologiämnet tydligare profileras mot kunskaper om och förståelse för den gröna cellens funktion, för växandet. Vår uppfattning är därför att det nu behövs en bred utredning om den tillämpade skogsforskningen och näringens kompetensförsörjning.