Bruka utan att förbruka – Aktuellt från KSLA nr 4-2024

Överförbrukningen av naturresurser är ett globalt problem som berör våra samhällen i sin helhet. Det gäller såväl resurser som hämtas upp ur jordskorpan och då inte minst fossil energi, likaväl som förlusten av biologisk mångfald och förvaltningen av sötvattenresurser.


Det vi inte producerar i fredstid kan inte produceras i kristid Mer information
Mer information

Utsläppen av växthusgaser leder till ett varmare och mer instabilt klimat och därtill försurning av haven. Livsmedelsförsörjningen är en del av helheten. Användningen av fossila bränslen och andra naturresurser måste börja minska snarast eftersom huvuddelen av klimatgaserna ackumuleras i atmosfären.

Detta tema behandlades vid seminariet som var en avslutning på arbetet i gruppen Bruka utan att förbruka (BuF-gruppen). Vid seminariet lanserades gruppens slutrapport. Gruppens ambition har varit att ta ett helhetsgrepp. Tonvikt har lagts på de förändringar som vi menar behövs inom jordbruket. Afrikas situation fick också uppmärksamhet.

Den växande ojämlikheten måste angripas bland annat för att undvika sociala spänningar och att fattigdom angrips med kraft.

Produktionen av livsmedel sker numera till priset av en rad ohållbara negativa miljö-, resurs- och klimatkonsekvenser. En omställning karaktäriseras av att jordbearbetning minimeras och att jorden brukas så att den alltid är skyddad och bevuxen.

Afrika är en särskilt stor utmaning som stor kontinent och skilda förhållanden. En stark folkökning kommer att kräva betydande produktions- och produktivitetsökning. För att förändringar ska bli hållbara måste de utformas av ländernas egen expertis och att ländernas beslutsfattare och övriga invånare måste komma fram till rätt åtgärder.

Problemet med den så kallade rekyleffekten togs upp. Den innebär att exempelvis en effektivisering av en bilmotor totalt sett inte behöver innebära att förbrukningen av bränsle minskar. Skälet till detta är att besparingen äts upp av att körsträckan ökar.