Skogs-, bergs- och riksdagsmän larmade i 200 år och ropade ”skogsbrist!”. Ändå kom de inte till skott med en skogsinventering. De bättrade sig dock till slut och startade en rikstäckande inventering 1923. Riksskogstaxeringen. Efter några års inventering, och ytterligare några år för att räkna, fick de lugnande resultat: Tillväxten i skogen var mer än dubbelt så hög som man befarat. Taxeringen levererade därmed ”En julklapp till hela det svenska folket” skrev Dagens Nyheter år 1929.

I dag ger oss Riksskogstaxeringen ännu mer data om våra skogar. Data som saknar motstycke i världen, enligt huvudredaktören och forskningsledaren Jonas Fridman. Han har själv varit med och drivit utvecklingen under den senaste tredjedelen av ett sekels verksamhet. Tack vare ”Rikstaxen” vet vi att det nu finns 3,6 miljarder skogskubikmeter virke i skogen utanför den bebyggda marken och att den trädslagsrena skogen är ganska sällsynt: Det som en del kallar monokultur utgör bara fyra procent (om man utgår från provytor med radien 20 meter).

Användningen av Riksskogstaxeringens data har ökat kraftigt de senaste 30 åren. En anledning är den ökade tillgängligheten. Dels i populär form, dels genom digitaliseringen och den bearbetning som det medger.