Peter Hernquist, det svenska veterinärväsendets grundare, har lämnat efter sig ett betydande antal handskrifter som förvaras i Hernquistska biblioteket i Skara. Flera av dessa har samband med den veterinärskola som Hernquist grundade 1775, där de fungerade som läroböcker i ämnen som husdjurslära, sjukdomslära och trädgårdsskötsel. Ivar Dyrendahl har tidigare tolkat och utgivit handskriften om husdjurslära; nu kommer hans tolkning av Hernquists lära om husdjurens inre sjukdomar.
Denna bok är en fascinerande läsning för husdjursvetare och andra agrart engagerade, som här får en åskådlig framställning av veterinärkunskaperna för tvåhundra år sedan och kan se vad som har utvecklats och vad som står stilla. Mycket har naturligtvis förbättrats, forskningen har gått framåt, och man kan förfasa sig över tolkningar av sjukdomsorsaker och inte minst över behandlingarna utan bedövning, men man kan också bli imponerad av vad djurläkarna redan då kände till.
Imponerad kan man även bli av den inspirerande illustrationsteknik som användes. Ivar Dyrendahl har försett boken med bilder ur andra, ungefär samtida arbeten, och de vittnar om att illustratörerna var framstående pedagoger med den teknik som stod till buds. För oss är bilderna både intressanta och vackra.
Kommitténs övergripande mål har varit ökad insikt om den biologiska mångfaldens historiska utveckling, nutida tillstånd och tänkbara framtid.
Sommarnummer som mest handlar om skog.
Jordbruksväxternas utveckling sedan 1880-talet
