Boken för samman kunskap om svensk jordbrukspolitik från tre olika källor: jordbrukspolitiska utredningar, propositioner, m.m. samt forskning om jordbruksregleringen och intervjuer med beslutsfattare. De fullständiga intervjuerna finns i en separat bok. Punkt har satts när Sverige blivit medlem i EU 1995.
Inom jordbrukspolitiken byggdes efter andra världskriget upp ett hierarkiskt ordnat maskineri för att fatta och genomföra beslut. Övergripande riktlinjer antogs 1947, 1967, 1977, 1985 och 1990. I boken redovisas också de tätare besluten om prisregleringsperiodernas utformning och deras närmare årliga utformning. Dessa har tidigare inte uppmärksammas, trots att de i flera fall innebar avsevärda förändringar.
Det livsmedelspolitiska beslutet 1990 innebar att den målstruktur med produktionsmål, inkomstmål och rationaliseringsmål som inrättades genom 1947 års beslut upphävdes. Dessutom fattades beslut om sänkning av gränsskyddet, som dessutom var långt mer kontroversiellt än avvecklingen av den interna marknadsregleringen, och beslut om förändrad konkurrenslagstiftning.
I förhandlingarna inför EU-inträdet var målet att Sverige skulle delta i EU:s gemensamma jordbrukspolitik från start. Förhandlingarna kom därför att fokuseras mot att fastställa de produktionskvoter som Sverige skulle få och hur regler för jordbrukarstöden skulle utformas. Inför EU-inträdet fanns en starkt optimistisk syn på det svenska jordbrukets möjligheter på den europeiska marknaden. Sett nu i efterhand var detta önsketänkande.
De båda delarna i serien (SOLMED nr 80 och nr 82) kan köpas tillsammans för 300:-.
Detta nummer av KSLA:s tidskrift ger en sammanfattning av tre års arbete i KSLA:s skogsskadekommitté.
Uttrycket ”den svenska skogsmodellen” började användas i samband med 1993 års skogspolitiska beslut, som innebar en avreglering jämfört med tidigare. Ledorden blev ”frihet under ansvar”. Under de senaste åren har det förts en intensiv diskussion om modellen fungerar eller ej. KSLA:s skogsskötselkommitté tar sig an frågan i denna skrift.
EUs vattendirektiv inbjuder till många olika diskussioner om till exempel miljömålskonflikter, principer för betalningsansvar, praktiska åtgärder och mycket annat. En av de vanligaste frågorna i anslutning till införandet av vattendirektivet, såväl från tjänstemän och praktiker som från skogs- och lantbrukare, är ”Hur gör man i andra länder?” De flesta är mer eller mindre osäkra och söker hämta goda idéer från andra länder inom EU.
