Jordbruksväxternas utveckling sedan 1880-talet
Jordbrukaren har med aktivt urval av kärnor och frön alltid strävat mot bättre sorter och valt dem som visat sig starkast och givit bäst utfall. Genom upptäckten av ärftlighetslagarna år 1900 fick växtförädlingen en fastare teoretisk grund för sitt arbete. Korsningar kunde planeras och utnyttjas bättre. Hybrideffekter gav stora skördeökningar. Genetisk forskning gav underlag för stora framsteg inom växtförädlingen. Arbetet resulterade i sorter med hög avkastning, bättre anpassning till modern jordbruksdrift och ökad sjukdomsresistens. Allt detta underlättade jordbrukarnas arbete. Samtidigt skedde en anpassning av kvalitetsegenskaperna till konsumenternas krav.
Den svenska växtförädlingens historia. Jordbruksväxternas utveckling sedan 1880-talet är redigerad av Gösta Olsson som, tillsammans med ett tjugotal av landets främsta växtförädlare, i denna bok presenterar växtförädlingens historia. Här skildras utvecklingen utifrån flera teman, däribland växtförädlingsföretagens uppbyggnad och utveckling, forskningen vid universiteten, metodutvecklingen och de olika växtslagens förädling.
Den Europeiska landskapskonventionen (ELC) trädde i kraft i Sverige i maj 2011. Denna skrift är ett resultat av ett seminarium om landskapskonventionen och dess genomförande i Sverige som KSLA, RAÄ och Vitterhetsakademien anordnade i maj 2011. Det syftade till att starta en diskussion om kunskap och kunskapsproduktion om landskap i Sverige och även till att initiera en diskussion om forskning kring landskap.
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens uppgift är att med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet till samhällets gagn främja jordbruk och skogsbruk samt därtill knuten verksamhet.
KSLA:s verksamhetsberättelse för år 2024.
Kommittén för ”Klimatet och skogen” inrättades under 2002 och har verkat under närmare fyra år. I och med avlämnandet av föreliggande underlag till ett forskningsprogram så har kommittén fullgjort sina åtaganden. Ett fortsatt arbete med att utveckla och omforma programmet, samt att initiera dialoger med tänkbara finansiärer, genomförs bäst i en annan organisationsform än i en kommitté inom KSLA. I ett tänkt fortsatt arbete ligger bland annat att engagera lämpliga forskningsutförare och att omforma forskningsprogrammet till en eller flera forskningsansökningar.
