Kan kvävegödsling minska kolförluster från skogsmark?

Populärvetenskaplig sammanfattning
Det här projektet är en komplettering av en pågående forskningssatsning där kolförluster från två olika boreala skogar undersöks, nämligen Knottåsen i Gävleborg och Flakaliden i Västerbotten. Målet med projektet var att studera skogsmarkens bidrag till kolförlusterna genom att mäta koldioxidutsläpp från marken i båda skogar. Nettoutbytet av koldioxid mellan skogarna och atmosfären mäts kontinuerligt med mätsystem som är monterade ovanför skogarna på varsin mast. På så sätt kan vi bestämma skogens kolbalans. Den är sammansatt av olika bruttoflöden av koldioxid: upptag genom fotosyntes, utsläpp genom cellandning och utsläpp genom nedbrytning av organiskt material ovanför och i marken. Mätningarna på masten ger oss dock bara summan och säger ingenting om kolbalansens komponenter som styrs av olika processer i skogen. Det är svårt att mäta alla bruttoflöden separat, men genom att mäta summan och några komponenter kan man beräkna resten. Här studerade vi utsläpp från marken med hjälp av nyutvecklade sensorer och beräknade sedan kolbalansens komponenter. Resultat visar att nettoflödet av koldioxid är en relativt liten balans mellan stora bruttoflöden: ett stort upptag genom fotosyntes och ett nästan lika stort utsläpp genom cellandning och nedbrytning, som till c:a 40% utgörs av utsläpp från marken. På Flakaliden har stora delar av skogen gallrats i slutet av 2016. Utsläppet från marken i den gallrade sektorn är ungefär dubbelt så stor som i den ogallrade sektorn. Detta tyder på att förutsättningarna för nedbrytande mikroorganismer har gynnats genom gallringen, t.ex. genom ändringar i markens svampsamhällen, näringsförhållanden, temperatur och vattenhalt. Över lag var alla flöden större på Knottåsen än på Flakaliden, vilket knappast kan förklaras med högre temperaturer. Ett större kolupptag har sannolikt att göra med markens större kvävehalt samt ett högre nedfall av kväve från luften på Knottåsens breddgrad än på Flakaliden. Även ”temperaturresponsen” av markens koldioxidutsläpp ligger på en högre nivå, dvs. vid liknande temperatur släpper marken ut mer koldioxid på Knottåsen än på Flakaliden. Orsaken är sannolikt att marken på Knottåsen innehåller nästan dubbelt så mycket organiskt kol än marken på Flakaliden, vilket vi har uppmätt efter markprovtagningar. Trots lägre utsläpp från marken är de totala utsläppen av koldioxid på Flakaliden nästan lika stora som på Knottåsen. Detta tyder på att en stor del av koldioxiden kommer från nedbrytning av död ved såsom toppar och hela träd som på Flakaliden har skadats i stort antal genom snöbrott under den föregående vintern.