På den steniga höjden nere vid sjön låg en gång gården Sluckstorp. Den var en av de största i trakten. Bara Barksätter och Skalltorp var större.
Under medeltiden hörde gården till Julita kloster, vars gårdar administrerades av särskilda rättare inom olika rättardömen. Slucktorp och alla andra klostergårdar i Vingåker hörde till Vintergatans rättardöme.
Kung Gustav Vasa förstatligade klostrets egendomar under 1500-talet och Sluckstorp kom att ingå i Barksätters gård. Sluckstorp kom att brukas av arrendebönder som också utförde dagsverken på Barksätter.
Gården hade omkring sju hektar åker. Bönderna bedrev också svedjebruk på skogsmarken. Från ängarna skördade de mellan 20–30 lass hö per år. Dessutom hade de tillgång till fiske i både Bjälken och Tislången.
Under 1800-talet skedde stora förändringar inom jordbruket. Ett resultat syns tydligt här genom att Sluckstorp upphörde som egen gård. Markerna övertogs i stället av huvudgården 1824. Därefter revs byggnaderna, även om en stuga stod kvar en tid som bostad för arbetskarlar och åldringar.
Idag finns inga spår av bebyggelsen kvar. Däremot finns framme vid höjden delar av till-fartsvägen, anlagd som en vägbank av sten och jord.
18/9: Hur norra Sverige kan bidra till landets livsmedelsförsörjning är frågan som diskuteras vid seminariet.
Juni 2025: Mjältbrand
Kommitténs övergripande mål har varit ökad insikt om den biologiska mångfaldens historiska utveckling, nutida tillstånd och tänkbara framtid.
