Remiss Långsiktigt hållbar markanvändning

Uppdraget och tolkning av uppdraget

I oktober 2011 fick Miljömålsberedningen av regeringen i uppdrag att ta fram en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning (direktiv 2011:91). Strategin ska enligt direktivet innehålla förslag på etappmål, styrmedel och åtgärder för att uppnå en långsiktigt hållbar markanvändning. Det övergripande målet för Miljömålsberedningens arbete är att lämna förslag till regeringen om hur miljökvalitetsmålen och generationsmålet kan nås.

KSLA anser att beredningen har fått ett vittomfattande utredningsuppdrag som är viktigt och har stor betydelse inte bara för miljön utan också för samhällsutvecklingen i allmänhet och för de areella näringarna i synnerhet. Beredningen har med begränsade resurser tagit sig an detta uppdrag och kanske med bakgrund i detta tolkat direktivet i en som KSLA anser snäv bemärkelse.  Direktivets skrivningar om ” …etappmål, styrmedel och åtgärder …” har i delbetänkandet resulterat i areella mål avseende avsättningar och specifika förslag till ändringar i skogsvårdslagen (SVL).

KSLA anser att för att uppnå en långsiktigt hållbar markanvändning måste ett betydligt större och mer holistiskt perspektiv anslås. Även om miljön står i fokus för Miljömålsberedningens arbete så är en helhetssyn på en hållbar markanvändning väsentlig. Detta innebär att olika samhällsmål ska vägas mot varandra och att även ekonomiska och sociala aspekter ska inkluderas. KSLA anser att denna övergripande avvägning kunde fått större utrymme i beredningen.

För att åstadkomma en långsiktigt hållbar markanvändning måste olika samhållsmål vägas mot varandra och kanske just därför borde en utredning av denna dignitet inte ligga på ett sakdepartement (här Miljödepartementet) utan på en samordningsfunktion som statsrådsberedningen eller motsvarande.

KSLA har noterat att beredningen i mycket begränsad utsträckning har hanterat skogens sociala värden. Även de ekonomiska konsekvenserna av beredningens förslag och ekonomins betydelse för möjligheterna att sköta naturresursen uthålligt är som KSLA ser det styvmoderligt behandlade i delbetänkandet.

Den snäva tolkningen av uppdraget har bidragit till beredningens förslag att med hjälp av specifika förändringar i SVL skapa en ökad uthållighet i skogsbrukandet. KSLA måste i detta sammanhang peka på att SVL både i den rådande skogspolitiken och i verkligheten bara utgör ett av flera medel för att åstadkomma skogspolitikens intentioner. Andra viktiga medel är skogsägarnas frivilliga insatser, inventeringar, formella avsättningar, m.m. Dessutom, som beskrevs i Skogsvårdsorganisationen utvärdering av skogspolitiken, SUS 2001 (Skogsstyrelsen 2002) är skogspolitiken och SVL bara en liten del av det påverkanskomplex som styr skogsbrukarens och skogsbrukets agerande. Här upplever KSLA inte att beredningen har gjort ett grundligt arbete i att beskriva övriga påverkansfaktorer och medel.

Hela yttrandet finns i bifogad pdf.