Övergripande synpunkter

Under den senaste 30-årsperioden har det skett en ökning av fiskätande predatorer. I Östersjön har gråsälspopulationen ökat från 1970-talets mycket låga nivåer samtidigt som populationen av skarv har ökat. Skarv har börjat häcka på västkusten, knubbsälen har återhämtat sig efter 1980-talets sjukdomsutbrott och i Bottenviken har vikarsälen ökat. Det innebär en konflikt mellan nyttjandet av fiskbestånden och bevarandet av djur och fåglar vilket ställer nya krav på både vilt- och fiskeförvaltningen.

Eftersom fiskätande predatorer och fiskbestånden påverkar varandras förekomst kan förvaltningen av säl och skarv inte isoleras från fiskeriförvaltningen utan måste ha ett ekosystembaserat angreppssätt. Detta inkluderar även människan och förutsätter ofta ett adaptivt arbetssätt. En fungerande förvaltning kräver vidare en grundläggande förståelse för hur systemet med de förvaltade resurserna fungerar. Denna förståelse omfattar bland annat kunskap om samspelet mellan fiskätande predatorer, deras konkurrenter, fiskbestånden samt människans påverkan och attityder.

Under 2011 arrangerade KSLA ett seminarium om säl och skarv för att öka kunskapen om dessa arter och deras påverkan på fiskbestånden samt för att diskutera förvaltningsfrågor kopplade till detta. KSLA bedömer att det krävs en fortsatt dialog kring dessa frågor som plattform för implementeringen av en adaptiv förvaltning.

Längs ostkusten förekommer idag ett stort antal gråsälar som både påverkar fiskets bedrivande och fiskbestånden. I Bottenviken är fiskets problem kopplade till vikare och längs västkusten till knubbsäl. Utöver dessa finns även ett litet isolerat bestånd av knubbsäl kring södra Öland. Ur ett bevarandeperspektiv är det av stor vikt att hantera sälarterna separat.

Gråsälen har den i särklass största numerären i svenska vatten och är även den art som orsakar mest konflikt med fiskenäringen samt konkurrerar med denna om resursen. För flera fiskarter överstiger gråsälens uttag näringens påverkan på bestånden. En förutsättning för hållbara fiskbestånd i Östersjön är en adaptiv förvaltning av sälen, vilket även innefattar en utökad jakt.

Beståndsövervakning och tillgång till beståndsdata på olika nivåer är viktig. Likaså bör uppföljningar av sälbeståndens ”hälsotillstånd” fortsättas, utvärderas samt löpande rapporteras. Avskjutningsstatistik och olika gruppers attityder m.m. till och kring jakten bör följas översiktligt. Detta utgör fundamenten för en adaptiv, ekosystembaserad förvaltning.
Mot bakgrund av detta anser KSLA att det ska genomföras lättnader i regelverket kring skyddsjakt samt att det ska införas licensjakt på säl i enlighet med Naturvårdsverkets förslag. Det är emellertid värt att notera att en licensjakt i enlighet med förslaget endast innebär en marginell förändring i förhållande till den säljakt som bedrivs idag. KSLA ser därför gärna att det införs ytterligare lättnader samt att riktlinjerna för kommande förvaltningsplaner för fiskätande predatorer innefattar en ekosystemansats.