– Vi kan flytta alla miljöer ett steg närmare det vilda. Det sa Linnéa Falk, Rewilding Sweden, när KSLA bjöd in till Wallenbergseminariet om rewilding i november 2019.
Vid dagens slut konstaterade KSLA:s sjätte Wallenbergprofessor, Tobias Kümmerle, att rewilding är ett brett och mångsidigt koncept såväl när det gäller att utveckla naturvården som när det gäller att återställa landskap där människor, viltstammar och naturmiljöer kan samexistera.
Utgångspunkterna för dagen var att den europeiska landsbygden förändras, antalet betande tamdjur minskar och vi ser en skarpare uppdelning av markanvändningen där landskapet antingen är helt öppet eller täckt av produktionsskog. Samtidigt ser vi att de vilda djuren kommer tillbaka på bred front på många håll i Europa och att vi har ett antal miljöutmaningar, inte minst klimatförändringar, att hantera. För att bevara biodiversitet behöver vi ge naturen mer plats. Frågan för dagen var om rewilding kan vara ett sätt att göra det?
Rewilding som begrepp myntades i USA för ungefär 25 år sedan och handlade då om att återställa stora naturområden till ett vildare tillstånd, med särskilt fokus på att återskapa stammar av stora rovdjur. Idag frågar man sig om rewilding kan bli ett nytt paradigm för naturvård.
Inspelning från seminariet finns här.
Rapport från workshopen ”Framtidens teknik i jord och skog” den 3 december 2018.
Referat från seminariet “Climate Change and Land” den 2 september 2019.
Referat från Forskningsutskottets dialogseminarium ”Fakta och värderingar – vad styr politiken för de gröna näringarna?” den 11 februari 2019.
KSLA bjöd in till samtal kring EU:s syn på skogen i oktober 2020.
