KSLA:s yttrande om förslag till ändring av EU-förordning LULUCF

KSLA har till Miljödepartementet yttrat sig över Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/841 (LULUCF) och förordning (EU) 2018/1999.


Replik: Engagemang och kunskapsutbyte i areella frågor är grunden för KSLA Mer information
Mer information

KSLA ser kritiskt på förslaget till ny LULUCF-förordning, och bedömer att det kan skada jordbruk och skogsbruk och därmed även samhället i stort.

Sammantaget bedömer KSLA att förslaget att införa nya bindande mål för LULUCF kommer att motverka syftet att nå de övergripande klimatmålen. Grundfelet är att betrakta det framtida bidraget från LULUCF-sektorn som sidoordnat, och inte underordnat det övergripande klimatmålet att minska utsläppen. En effektivare väg vore att höja ambitionen för totala klimatutsläpp från minus 55 % till, säg, minus 57–58 % och låta medlemsländerna utveckla respektive bioekonomi på ett hållbart sätt, baserat på de egna förutsättningarna och ländernas egen klimatpolitik.

KSLA ifrågasätter om de föreslagna målen för LULUCF och systemen för att följa upp dessa uppfyller kraven på additionalitet, verifierbarhet och säkerhet i mätningarna, som ställs i UNFCCC-sammanhang. Ett särskilt problem är kopplat till förslagen att länder sinsemellan ska kunna handla med kolsänkor (flexibilitetsmekanismerna). Frågan om vem som äger en kolsänka och har rätt att handla med den är juridiskt oklar. Det pågår redan idag en handel med kolsänkor mellan privata aktörer, och om länder ska handla med samma sänkor riskerar man både att bryta mot principen om additionalitet och att hamna i konflikt med äganderätten.

Nackdelarna med separat bindande mål för LULUCF-sektorn understryks av det sätt fördelningen av åtaganden genomförts. Denna baseras på vad medlemsländerna redan bidrar med, ökat med ett belopp som är proportionellt mot ländernas andel av EU:s areal av brukade marker. Det leder till två felaktigheter. Dels kan den som tidigare inte bidragit med så mycket fortsätta med det, dels är förbättringspotentialen areal brukad mark ingen solid fördelningsnyckel.

Skogens naturliga produktionsförmåga avtar med stigande latitud. Mer högproduktiva marker kan bidra med mer. Och den kolpool som sannolikt kan ökas utan större konflikt med målet att vidga bioekonomisektorn torde vara kol i jordbruksmarker – inte kol ovan jord i skog.

Hela yttrandet finns i bifogad pdf.