Framtidsprojektet är en mångvetenskaplig tankesmedja baserad på ett tvärsnitt av de många utbildningar som på ett eller annat sätt arbetar med naturresurshantering. Dessa unga akademiker har processat fram en bred bild av framtidens naturresursbruk sedd genom framtidens yrkesutövares ögon.
Vi befinner oss femtio år in i framtiden och i en ny spännande värld. Världsbefolkningen uppgår nu till 10 miljarder människor. Tekniska innovationer har skapat nya möjligheter för hur vi lever våra liv, hur vi arbetar och hur vi ordnar vår vardag. I centrum för denna förändring står vårt brukande av naturresurserna och hur dessa nyttjas, förvaltas och omvandlas.
Samtidigt står människan inför nya utmaningar och förändringar som ligger bortom vår kontroll. Multiresistenta smittor, brist på fossila bränslen, folkvandring och invasiva arter är lika mycket del av vår vardag som internetbaserad äldrevård och kretsloppskunskap i grundskolan.
Framtidsprojektet är en mångvetenskaplig tankesmedja baserad på ett tvärsnitt av de många utbildningar som på ett eller annat sätt arbetar med naturresurshantering. Dessa unga akademiker har träffats sex gånger under juli 2012 till maj 2013 och uppgiften har bestått i att med hjälp av olika samtalsmetoder, rapporter och prognosrapporter från omvärlden samt inbjudna inspiratörer processa fram en bred bild av framtidens naturresursbruk sedd genom just framtidens yrkesutövares ögon.
Text: Framtidsprojektets deltagare.
Vägen till ett hållbart naturbruk går längs E5:an. En virtuell väg mot framtiden som uppfyller alla våra önskningar om brukare, bönder och företagare som ser på djur och natur – och konsumenterna – med stor Empati och som brukar jord och djur med Ekolologiskt säkra och Etiskt försvarbara metoder som erbjuder stora Estetiska värden och ger ett bra Ekonomiskt resultat.
EUs vattendirektiv inbjuder till många olika diskussioner om till exempel miljömålskonflikter, principer för betalningsansvar, praktiska åtgärder och mycket annat. En av de vanligaste frågorna i anslutning till införandet av vattendirektivet, såväl från tjänstemän och praktiker som från skogs- och lantbrukare, är ”Hur gör man i andra länder?” De flesta är mer eller mindre osäkra och söker hämta goda idéer från andra länder inom EU.
Både handel och livsmedelstillverkare gör sig till uttolkare för konsumenternas behov, men görs det över konsumentens huvud? Riskerar utvecklingen att leda till minskad mångfald av producenter och därmed i förlängningen minskade valmöjligheter för konsumenten?
Slam som produktionsresurs i svenskt jord- och skogsbruk – workshop 1
