Inom skogsbruket har man relativt länge använt digitala geodata. Det har skett inom de större skogsbolagen som behövt planera skogsskötseln för sina stora innehav. Flygbilder och satellitbilder, förutom skogsbruksplaner har exempelvis varit viktiga verktyg. Geodata har också alltmer använts i samband med avverkning då GPS blivit mer tillgängligt under 1990-talet.
Intern handläggning av ärenden underlättades av geodata, men man har också alltmer gett tillgång till öppna data om skogen. Detta ligger helt i linje med det så kallade Inspire-direktivet. Där myndigheter i Europa ska tillhandahålla rumslig miljöinformation. Skogsstyrelsen i samverkan med Lantmäteriet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) fick ett uttryckligt regeringsuppdrag att ta fram skogliga grunddata under 2013 till 2015.
Många andra myndigheter såsom Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har också tillgängliggjort sina geodata. Genom Skogsstyrelsens webkartor kan man faktiskt smidigt få tillgång till även denna information också då den behövs inom skogsbruket, för att exempelvis se var det finns fornlämningar eller naturreservat med mera.
Startsidesfoto: Olena Sergienko/Unsplash.
Om ett av fiskforskningens stora verk som nu finns för första gången på svenska.
V. J. Brondegaard i Der Staudengarten, nr 11, 1983, s 53–57.
Rapport från Ungdomsutskottets hybridseminarium 29 november 2022.
Referat från seminariet ”Klimatnödläge inom de gröna näringarna – hur bidrar vi till lösningen?” den 7 november 2019.
