Carl Ludwig Obbarius är en av den svenska skogsvårdens främsta historiska förgrundsgestalter vars idéer även har kommit att påverka dagens skogshushållning. Han och hans lärjungar, de så kallade ”obbariterna”, hade sin huvudsakliga verksamhet i Bergslagens bruksskogar vid mitten och senare delen av 1800-talet. Vid denna tid gällde det att främst säkerställa järnbrukens behov av skog för kolning, och för att öka produktionen började nya utvecklade skogsindelningsplaner att användas. De idéer, som då infördes till Sverige, kom till stor del från det tyska skogsbruket där Obbarius hade sina rötter.
Bokens författare, jägmästaren och förre revirförvaltaren Bengt Brynte, har under ett flertal år studerat 1800-talets skogsbruk ur många aspekter. Här ger han en inträngande skildring av tidens tankegångar, de förhållanden och de personer som då styrde utvecklingen av skogsvården och hur denna sedan kom att omsättas i praktiken. Skogshushållningens långa perspektiv gör det möjligt för den uppmärksamme att fortfarande avläsa spåren av Obbarius och hans elevers verksamhet. Bengt Bryntes bok är värdefull eftersom den ger det moderna skogsbruket en plats i sitt historiska sammanhang, eller som Sven Sjunnesson skriver i förordet: ”Obbarius … stod för en syn som senare har blivit ett av svenskt skogsbruks främsta kännetecken”.
Författare: Bengt Brynte.
Bibliografisk förteckning uppgjord av Per Magnus Hebbe
Om kons mångfacetterade roll i samhället från 1800-talet till idag.
…
