– Vi kan flytta alla miljöer ett steg närmare det vilda. Det sa Linnéa Falk, Rewilding Sweden, när KSLA bjöd in till Wallenbergseminariet om rewilding i november 2019.
Vid dagens slut konstaterade KSLA:s sjätte Wallenbergprofessor, Tobias Kümmerle, att rewilding är ett brett och mångsidigt koncept såväl när det gäller att utveckla naturvården som när det gäller att återställa landskap där människor, viltstammar och naturmiljöer kan samexistera.
Utgångspunkterna för dagen var att den europeiska landsbygden förändras, antalet betande tamdjur minskar och vi ser en skarpare uppdelning av markanvändningen där landskapet antingen är helt öppet eller täckt av produktionsskog. Samtidigt ser vi att de vilda djuren kommer tillbaka på bred front på många håll i Europa och att vi har ett antal miljöutmaningar, inte minst klimatförändringar, att hantera. För att bevara biodiversitet behöver vi ge naturen mer plats. Frågan för dagen var om rewilding kan vara ett sätt att göra det?
Rewilding som begrepp myntades i USA för ungefär 25 år sedan och handlade då om att återställa stora naturområden till ett vildare tillstånd, med särskilt fokus på att återskapa stammar av stora rovdjur. Idag frågar man sig om rewilding kan bli ett nytt paradigm för naturvård.
Inspelning från seminariet finns här.
Rapport från ett webbinarium den 7 maj 2024.
Rapport från seminariet Koll på kolet den 30 september 2021.
Rapport från akademisammankomst på ämnet livsmedelsförsörjning den 12 november 2020.
Rapport 2 från den studieresa till Foodvalley i Nederländerna som KSLA:s Kommitté för livsmedelsproduktionens värdekedja gjorde i oktober 2018.
