Det finns stor enighet om att samhället ska sikta mot FN:s globala hållbarhetsmål. Men samspelet mellan de olika målen är komplext, inte minst i skogslandskap. Kan miljöanalys hjälpa till? Det var ämnet för ett seminarium på KSLA i januari: "Forests for Agenda 2030 in Ethiopia, Chile and Sweden: Can evidence turn SDG conflicts to synergies?"
Vid detta tillfälle fick vi rapporter från arbetet med hållbarhetsmålen i tre regionala miljöer i Sverige, Etiopien och Chile där skogen spelar en stor roll för framtiden. Här finns gott om både synergier och konflikter mellan olika hållbarhetsmål att hantera med hänsyn till klimat, vatten, energi och biologisk mångfald med mera.
Huvudfrågan för dagen var möjligheten att utveckla miljöanalys för att bättre bidra till alla tre dimensionerna för hållbar utveckling inom Agenda 2030: miljö, ekonomi och samhälle.
Det finns två grundläggande problem i genomförandet av Agenda 2030.
Det första är att förverkligandet av hållbarhetsmålen på nationell nivå inte nödvändigtvis innebär att de uppfylls på lokal nivå. Detta beror på de nationella målens övergripande karaktär, där de aggregerade målen ofta riskerar att utelämna lokala aspekter av betydelse för människor och ekosystem.
Det andra problemet är att uppföljningen av Agenda 2030 kräver enorma mängder data, samtidigt som det krävs mer än bara data för att förverkliga hållbarhetsmålen. Bevisbasen (det utvärderade dataunderlaget) måste översättas till socialt accepterad kunskap för att vi ska kunna förverkliga flera olika hållbarhetsmål som påverkar varandra på olika sätt.
Inspelning från seminariet finns här.
Rapport från ett webbinarium den 19 maj 2020 anordnat av KSLA och RIFO, Sällskapet Riksdagsledamöter och forskare.
Vagn J Brøndegaard i Metall 16, 1962, s. 1040–1041.
Rapport från rundabordsmötet ”Utmaningar för framtidens viltförvaltning” den 24 januari 2019.
Referat från IVA-/KSLA-seminariet ” Räcker virket från skogen?” den 19 april 2018.
