Brukande av mark- och vatten – att sätta värde på det ovärderliga

Brukande av mark och vatten leder ofta till kolliderande intressen. Samtidigt är det vårt gemensamma ansvar att hitta former för ett hållbart nyttjande som gynnar oss som är här nu utan att det väsentligen inkräktar på kommande generationers möjligheter. I kommittén har vi lyft frågor kring Östersjön som inte bara omfattar närsalter och fiskbestånd, utan även betraktar vårt gemensamma innanhav som just det, en gemensam resurs som förenat i brukande och ansvar, kommunikation historia och framtida arv.

Vår jordbruksmark är en strategisk resurs som vi förvaltar för kommande generationer och för att ha kontroll över det mest grundläggande villkoret för vår existens både som människor och stat, nämligen vår livsmedelsproduktion. Därför är det nödvändigt att ifrågasätta hur vi värderar åkermark. Både på åker och i skogen har ny teknik gjort sitt intåg med anspråk på mark för energiproduktion. Solceller på åkermark och på skogsmark kan betraktas ur flera tidsperspektiv, och ställer i form av ett långsiktigt lån av mark att vi kan hitta former för brukande i dag och återställning i framtiden. I norra Sverige har vi en stor potential för produktion av energi, råvaror och inte minst livsmedel av hög kvalitet. Men vi har också ett gränssnitt mellan urbefolkning och nutida anspråk på landskapet som kräver kunskap, praktisk förståelse och omdöme.

Vattnet förbinder och förbannar, något som blivit uppenbart i samband med besvärliga torr- och våtår, nu senast 2018 och 2023. Vidgade perspektiv krävs för att följa vattnet i landskapet och genom stad och land. Det kräver samverkan mellan skogs- och lantbruk, samhällsplanering och myndigheter. Vid seminariet vill vi skapa en plattform för dialog och kunskapsutbyte och till samhällets gagn främja brukandet av jord, skog och vatten.

Programmet publiceras inom kort.

KSLA:s kommitté för mark och vatten

Arbetar med hur vi använder mark- och vattenresurserna för att långsiktigt säkra vårt behov av livsmedel, energi och infrastruktur – samtidigt som ekosystemens livsnödvändiga funktioner upprätthålls.