Sammanfattning

Spridning på åkermark av slam från moderna avloppsverk har skett under senaste årtionden i varierande omfattning. Några egentliga problem med av slammet kontaminerade livsmedel har hittills inte noterats, men med nya mätmetoder och kunskaper om risker för miljö och hälsa, bör en restriktiv syn på slamspridning på åkern tillämpas. I diskussionen finns tillskyndare av uppfattningen att ett moratorium mot slamspridning kraftfullt skulle påskynda utvecklingen i riktning mot tekniskt / ekonomiskt väl fungerade metoder för i första hand fosforextraktion ur aska från bränt avloppsslam.

Andra argumenterar för fortsatt utveckling av metoder och rutiner för spridning av mätt och kontrollerat slam på åkern, där icke godkända värden leder till alternativ användning, deponi eller destruktion samtidigt som man söker och spårar oönskade ämnen uppströms för åtgärder av olika slag. Viktigt är att kunskap om nya ämnen i slammet och nya mätmetoder av dessa arbetas in i systemet för såväl mätningen av slamkvaliteten som åtgärderna uppströms.

Vilken av dessa två vägar, eller någon annan, som effektivast leder till rent vatten nerströms reningsverken och ansvarsfullt omhändertagande av slammets såväl nyttigheter som farliga ämnen bör läggas ut som ett nytt regeringsuppdrag för en samlad nationell slam- och kretsloppsstrategi, med målet att i högsta grad påskynda vägen fram till genomförande. Det räcker inte att nöja sig med de små steg utredaren anför för fosforn.

KSLA ämnar öka intresset för avloppsslamsfrågan.