Svamparnas rike – osynligt men viktigt – Aktuellt från KSLA nr 2-2024

Vid denna akademisammankomst gavs en inblick i svamparnas rike. Det handlade om svamparnas mångfald, som minskar – cirka 800 arter nu är hotade i Sverige. Det handlade om svamp som mat, det finns tryffelodling på Gotland. Och det handlade om ny kunskap om mykorrhiza och svamparnas roll i markens koldynamik och om skadesvampar i jordbruket.


Det vi inte producerar i fredstid kan inte produceras i kristid Mer information
Mer information

Kanske är det fina höstdagar i skogen och korgar med kantarell, Karl Johan-svamp och trattkantarell man tänker på, när man hör ordet svamp. Svampplockning är ju populärt i Sverige, men det har inte alltid varit så. Karl XIV Johan försökte få svenskarna att äta svamp. Skepsisen var stor, men den reducerades nog om man hade smakat goda svamprätter vid kungens bord. Ändå dröjde det till långt in på 1900-talet innan svampplockning blev vanligt.
Men svamp är så mycket mer än matsvamp; en oändlig mängd organismer av olika storlekar, former och livsmönster. De är inte djur, inte växter, utan tillhör ett eget rike, Fungi, svampriket. De har inte klorofyll och kan inte som gröna växter själv skaffa sig näring genom fotosyntesen. De är därför tvungna att leva av och på andra organismer, levande eller döda. Det gör dem till ett nödvändigt och viktigt led i cirkulationen av närings- och grundämnen.

Svamparna, som vi plockar i skogen, är bara fruktkropparna av svampen. Den lever nere i jorden och består av celltrådar, hyfer, som bildar ett nätverk, mycel.

Den nordliga barrskogen är en viktig global kolsänka som genom fotosyntesen lagrar kol både i träd och mark. Senare tids forskning har visat att mykorrhiza genom att fungera som en genväg från rot till jord spelar en viktig roll också för kollagringen i mark. Men mykorrhizan är känslig för störningar och vid kalhuggning försvinner den. När skogen växer upp igen kommer mykorrhizan tillbaka, men långsamt och kanske inte för alla arter.