KSLA har yttrat sig angående ”Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk”

Sverige och EU står inför geopolitiska förändringar utan motstycke i vår tid. I detta läge är det av yttersta vikt att Sverige stärker sin säkerhet, sin självständighet och sin motståndskraft. Lägg till detta en eskalerande klimatförändring som resulterar i ett alltmer akut behov av klimatanpassning av skogen. Biologisk mångfald är en viktig komponent för att öka ekosystemens motståndskraft, och stärkt ekosystemhälsa är i linje med ambitionerna i restaureringsförordningen.

Den svenska skogen och dess ägare kan bidra till detta genom att tillhandahålla mycket av det som samhället behöver för att fungera och stå starkt. För att bidra till minskat beroende av fossilbaserade material och energi samt skapa arbetstillfällen och välfärd behöver skogen brukas.  En viktig förutsättning för att skogen i praktiken ska kunna bidra är att landets skogsägare är motiverade att aktivt sköta sina skogar.

KSLA har med oro noterat den allt större osäkerheten som uppkommit kring skogsägarnas möjlighet att bruka sin skog. Det förtroende som tidigare funnits mellan skogsägarna och staten, och som är en nödvändighet för att skogspolitiken som sektorspolitik ska fungera, har tagit skada av denna osäkerhet. Dessutom är tilliten mellan markägarna och ideell naturvård låg. Den skogliga värdekedjan består av flera led och osäkerhet i första ledet påverkar även de efterföljande.

KSLA vill peka på vikten av att styra fokus från att enbart handla om enskilda arter och fokusera på biotoper, funktioner, strukturer, dynamik och abiotiska förutsättningar (ex mikroklimat) och större landskapssammanhang. Där ser KSLA inte riktigt att utredningen kommit så långt i sina resonemang utan fokus ligger framförallt på det enskilda avverkningstillfället. Vi noterar också att utredningen främst fokuserar på skyddsvärd och icke-skyddsvärd skog, medan en diskussion om restaurering, biologisk mångfald och klimatanpassning saknas till stor del.