Vid KSLA:s donationsgård Enaforsholm i Jämtland har det sedan 1974 bedrivits engagerad forskning av akademiens ledamöter. Ibland har arbetet legat i träda för att sedan återuppstå och blomstra. De senaste åren har präglats av ett intensivt arbete.
I tider när alltmer studier består av modellbyggande och laboratorieexperiment är det värdefullt att KSLA visar på nyttan med handfasta empiriska studier av det till synes perifera. Vegetationsrutorna vid Enaforsholm är unika för att till exempel följa vegetationsförändringar till följd av ett förändrat klimat.
I början på 1970-talet fanns inte så mycket kunskap om utbredningen av vegetationstyper i fjällen. Det fanns kunskap om de enskilda arterna, eftersom botanisterna tidigare framförallt hade koncentrerat sig på arternas utbredning och hur högt upp i fjällen de kunde växa. Det fanns också kunskap om växtsamhällen, med flera indelningssystem baserat på olika indelningsprinciper. Dessa visade vilka växtsamhällen man kunde finna i fjällen, men inte hur de fördelades geografiskt.
Kunskapen om fjällens vegetation ökade betydligt när hela svenska fjällkedjans vegetationstyper kartlades, som underlag till Naturvårdsverkets fysiska riksplanering. Kartläggningen redovisades i 22 kartblad 1985.
Rapport från ett webbinarium den 7 maj 2024.
Rapport från KSLA-Wallenbergseminariet ”Rewilding as a New Paradigm for Nature Conservation?” den 19 november 2019.
Vagn J Brøndegaard i Wasser und Boden, nr 12, 1965, s 409–410.
Rapport från ett hybridseminarium den 12 mars 2024.
