Skogsutredningen 2019 skulle undersöka möjligheterna och lämna förslag på åtgärder för stärkt äganderätt till skog, nya flexibla skydds- och ersättningsformer vid skydd av skogsmark samt hur internationella åtaganden om biologisk mångfald ska kunna förenas med en växande cirkulär bioekonomi.

KSLA konstaterar att Skogsutredningen behandlat ett mycket brett fält av frågor. Mot bakgrund av den tid och de resurser som kunnat disponeras är resultatet imponerande, men samtidigt noterar vi att den uppgift man tagit sig an varit alltför omfattande. I direktiven skriver regeringen ”Skogspolitikens grunder ligger fast”, vilket borde ha begränsat utredningens ambitioner att försöka lösa ”den strid som pågått mellan olika uppfattningar och intressen i skogen de senaste decennierna”. KSLA anser att denna inte kan lösas utan en grundlig utvärdering av gällande skogspolitik, och någon sådan har inte utredningen genomfört.

Vi ställer oss därför frågande inför utredningens många slutsatser och förslag som berör centrala delar i skogspolitiken och särskilt de som påverkar eller behandlar avvägningen mellan olika mål och förändring av bevisbördan för att miljöbalkens bestämmelser är uppfyllda. Så genomgripande förändringar som en del förslag innebär bör inte genomföras utan att föregås av en ingående utvärdering av nuvarande skogspolitik samt kvantifiering av förändringarnas samhällsekonomiska effekter.